Är det en slags mognad att inte längre känna behovet att skriva allt till allmänheten, för att få bekräftelse?
Jag är inte längre lika brydd i vare sig folk vet om vad jag gjort i helgen, vad jag har köpt för kläder, vad jag ätit.
Förstår inte fascinationen vid att dela med sig sin vardag till allt och alla, är inte du själv nog viktig att göra det slutgiltiga godkännandet?
Är det inte att du själv varit med om tusen fantastiska ting, smakat den godaste maten, köpt de vackraste kläderna, som räknas?
Jag ska sträva mot att uppleva och själv värdesätta livet, för om jag inte kan göra mig själv lycklig, få mig själv att känna mig värdefull och viktigt på egen hand, kommer det bli väldigt svårt att nöja mig.