Cornelia Andersson

Hunger, tomhet, hunger. Kurr, illamående, kurr. Rastlös, längtar bort, spring i benen. Längtan efter musik, mat, lugn, sömn, sol. Blir nedstämd av vädret, hungrig för att maten inte går att äta ibland, rastlös av lektionstiderna. Kall, rysningar, ont i magen, tom, hunger, magsyra.

Regn. Regn fryser, regn på vantar blir kallt, vill iväg men vill inte åka. Att åka, cykla, är kallt. Regn på vantar blir kallt.

Vill vara inspirerad, vill vara glad, vill vara sprallig, vill äta mycket, vill äta gott. Vill sova länge på morgonen, vill lyssna på musik. Vill allt som inte går, allt jag inte får och inte kan. Finns mycket jag vill ändra men jag behöver inte ändra det, det är bara små detaljer. Små saker jag kanske skulle peta till rätta om jag fick, om jag hade haft makt och pengar, men jag klarar mig även om de inte petas till rätta. Jag kan ju leva ändå, det är bara små I-landsproblem.

Rysningar igen, spring i benen igen, kyla igen, hunger igen. Små problem som dyker upp i vågor och försvinner om jag koncentrerar mig på annat.

Längtar efter resten av dagen, längtar efter träningen, att vara helt utpumpad, att titta på sig själv i tre gigantiska speglar när man dansar, att känna sig fin, finare än vissa andra.

Självförtroende, det är en bra känsla. Det ger mer stycka än många andra känslor. Kärlek, lycka, hopp och självförtroende. Det är kraftkänslor. Sådana man tar till när man måste stå för sig själv eller ska hitta en anledning att kämpa. De är bra känslor. Hunger, kyla och sorg är sådana känslor man kämpar emot. Sådana känslor man äter upp eller kväver med en varm jacka eller puttar undan längre bak i huvudet genom att le ändå eller prata med någon glad människa.

Det finns mycket man ändrar på, utan att tänka efter. Utan att fundera på om det egentligen behöver ändras eller bara är ett väldigt litet problem som man bara stör sig på ibland. Ett problem som dyker upp och stör ibland men som man tror stör jätte ofta för att man tänker på det varje gång. Att man tänker att ”det där måste jag ändra på”, men lägger man verkligen energin på rätt ställe? Måste man verkligen kasta bort en vän eller en kärlek, eller är man bara petig? Ska man inte istället använda energin till att tvätta kläder eller tömma diskmaskinen och så kanske allting känns bättre imorgon? För om man kastar bort någon innan man tänkt efter blir det aldrig bra. Det blir inte bättre imorgon för den dagen är alltid grå. Man vet inte om man gjort rätt, man kanske bara gjorde det för att rädda sin stolthet, eller så var det rätt. Kanske mådde man inte bra, kanske behöver man börja om på nytt. Egentligen borde man först prata med personen, prata ut länge och noga. För inget blir bättre av att man bara klipper bandet, båda borde få en chans att vara med i beslutet. Ibland måste man svälja stoltheten och låta båda vara med i beslutet.