Cornelia Andersson

Proceduren kopiera, ny flik, klistra in (i google-ruta) och enter, med den rubrik jag har på mina inlägg. För att kolla stavning osv. Kan inte låta bli.

-

Sätter volymen på det jag lyssnar på något tal i sjuans tabell. Tvångstanke. Talen tre, fem och sju är annars de jag går efter. Nästan konstant. Gör jag något annorlunda så för jag det minst tre gånger och så.

-

Ser på That 70's show efter skolan. Och Smallville, för det är just innan. Och Beverly Hills 90210 (se jag kan till och med siffrorna utan till, det här är illa) Jag tycker inte att det är bra program, det är bara så att jag inte orkar resa mig. Oftast. Om jag mot förmodan gör det sätter jag mig vid pianot. Inte helt fel det heller.

-

Glömmer saker. Allt som hände för längre sedan är tio minuter är borta. Har sämst sämst sämst minne. Utom när det gäller saker folk sagt, och sångtexter om jag hör de sjungas, det fastnar konstigt bra i min hjärna. Som jag misstänker är rund, för det är väldigt väldigt konstig.

-

Får folk att skratta när det jag säger egentligen inte är ett skämt. Som en gång, när vi hade redovisning i Valhalla för alla föräldrar och parallellklassen. Då låg våra bilder i ett bildspel och först öppnade de upp det på den stora duken, projektor nivet, och så var jag först så då sa jag: Hej jag heter Cornelia Andersson och det här är min bild. Sen la hela bildspelet ner, pang. Men så fick de upp bildspelet igen och ja, då sa jag: Hej jag heter Cornelia Andersson och det här är min bild. Och vad händer då tror ni? Hela Valhalla börjar skratta. WTF mate

-

Misstolkar allt och alla. Jag skämtar inte, det är en fucking sjukdom. Började någon gång i nian, tack vare min otroligt mogna klass och att jag och Kasper tyckte det var väldigt roligt. Som till exempel när Niclas Nabb skulle demonstrera hur någon maskin fungerade på NOn och gjorde det genom att föra sitt pekfinger (hahaaa låter så hemskt just nu xD) in i sin andra hand som han gjort till ett hål. Om och  om igen. Man kan inte låta bli att skratta då ju!! Men ja, det börjar bli tråkigt att misstolka men jag kan inte låta bli. Så jag har övergått från att få otroliga skrattanfall när jag misstolkar till att bara blinka till personen som jag tror förstår vad jag tänker.

-

Tittar på min spegelbild. I alla fönsterrutor och speglar som finns, ingen överdrift. GAAAAAAAAH!

-

Letar efter nya uttryck att använda, samt säger: Det ska jag börja säga. Men jag glömmer alltid bort vad det var jag skulle börja säga. Suger. Har kommit på så många bra. De enda jag kommer ihåg att jag lyckats börja med lite halft är att säga svordomar som galopperande nyponost och uppstoppad jubelkorv

-

Ber folk om tjänster. Mest min familj. "kan du hämta vatten till mig?" "kan du stänga dörren till vardagsrummet?" Alltid. LESS. Göre själv Cornelia säger jag bara. Inte okej!

-