Den andra puberteten
Kategori: Foton
Kommentarer
marie säger:
Vem säger att det inte är okej? Du själv?
ebba säger:
marie:
köp en modetidning.
titta på skyltdockor.
slå på teven.
gå utomhus.
jag skulle be dig gå in på internet men det är uppenbarligen redan löst!
:)hanna säger:
att det finns ett sjukt samhällsideal betyder inte att man är tvingad till att spy eller träna ihjäl sig.
Cornelia säger:
Kära Hanna: Du säger att det inte är ett måste, men är du helt säker på det? Det är inte ett måste EGENTLIGEN, men är det verkligen inte det? Är vi inte programmerade och ismällda att värdet sjunker ju mer kilona ökar? Det tycker jag att det verkar som i vilket fall. Om du vill säga emot bara för att säga emot så visst, men tänk över det. Att vara smal och sund var ett mode på sjuttiotalet, då folk faktiskt rörde på sig och åt vanlig mat. Sen kom skitmaten men modet blev att man skulle bli bara smalare och smalare. Det var inte längre möjligt att träna sig till dessa höftben, ihopsjunkna kroppar med tio centimeter mellan låren och alla revben synliga. Inga bröst, inga muskler, ingenting. Det är det ideal jag talar om. Kvinnan som är en lång liten flicka utan några former och utan någon kraft. Och det är vårat mest förhöjda ideal, det är så våra modeller ser ut. Och om inte hur våra modeller ser ut är hur vi är "tvingade" att se ut för att få samma status vet jag inte vad du har levt i för värld sedan sjuttiotalet. Jag skulle gärna vilja att det var som du sa, och att man inte måste göra det men du kan ju försöka se ut som kate moss utan att inte äta utan bara röka och knarka. Och snälla, snälla, det är inte jag som hittar på dessa ideal och jag är precis tvärt emot dem. Så antingen är du sur på mig för att jag ens talar om det, skriver emot mig bara för att göra det eller så försöker du kämpa för någon liten del av befolkningen som tror på att man kan träna och äta vanligt och få bli supermodell men ja. Det är inte vad jag tror på och jag hatar att det inte är så, verkligen, men jag fattar inte varför du känner ett måste att skriva tillbaka mot mig när jag klagar på den del av vårat samhälle som trycker på oss ett helt jävla ouppnåeligt ideal, faktiskt.
jessica säger:
det suger att det kvinnoideal som finns är det som anses "snyggt" och "rätt", tycker dock att det bästa sättet att bekämpa detta "ideal" är att säga att nej, jag tänker inte acceptera att det bara finns en sorts vacker/snygg/tilltalande kvinna. jag säger att alla former är vackra på sitt eget sätt. jag säger att jag är vacker som jag är. det betyder dock inte att jag är fri från tankar som att jag vore snyggare om jag gick ner si eller så många kilo, att jag vore mer attraktiv om jag var längre och hade bättre hy, och detta beror på det ideal jag matas med dagligen från media, men jag säger till alla runt om mig och till mig själv att för att bekämpa bilden som finns idag av att det bara finns ett "rätt" sätt att se ut som kvinna (och man) är att uppmärksamma människor på hur fel detta är, på hur vackra alla är oavsett hur de ser ut, och att varken underviktiga eller överviktiga mår bra fysiskt (oftast inte psykiskt heller, om någon har en ätstörning ligger det väldigt ((tror uteslutande?? vet dock ej)) något psykiskt bakom den. för att något ska förändras måste en uppmärksamma vad som i grunden är fel (att vi matas med ett ideal som är omöjligt att uppnå) och istället se vad som kan vara rätt (att alla är olika, men ändå är lika värda och lika vackra och bra)
vet inte om jag makear så mycket sense men äsche
