Cornelia Andersson

Jag hatar att lyckan, när den infinner sig, verkligen är temporär. Även om du är lycklig över ditt liv som det är just nu så krävs det inte mycket för att du ska se på hela situationen i ett helt annat ljus. Då kan samma saker som gjort att du känt dig så stark, älskad, meningsfull, vuxen, kännas så meningslösa, och då är det förstört. Det är väldigt svårt att ta sig tillbaka ifrån, att börja se på samma saker som nyss blivit så små som stora och viktiga igen. Makten de hade att blåsa bort både rädsla och ledsamhet har de inte längre, inte alls på samma vis i alla fall. Det hatar jag.